Min vän

Igår införskaffade vi en sådan där kaffemaskin. Jag var som alltid mycket tveksam till en början. Vår hederliga kaffebryggare fungerar finfint, varför slösa pengar på något vi egentligen inte behöver!  Ett högst onödigt inköp, det finns betydligt viktigare saker att lägga dom tusenlapparna på!
Men som vanligt, efter ett par månaders smygövertalning från Sebastians sida står vi här med ännu en teknisk pryl som skall få plats i vårat hem. Jag vet inte hur det är hemma hos er, men för varje år tycker jag min oäkta makes begär efter prylar ökar. Det började med tv-spel och mp3-spelare men övergick snabbt till datorer och kameror. Efter husköpet börjar även slipmaskiner, skruvdragare, multiverktyg och andra ”bra att ha” prylar sakta flytta in hemma hos oss.
-”Titta älskling vad jag köpta idag, preciiis vad vi behöver. Den här multislipborrskruvtrimmern kommer vara perfekt nu när vi ska bygga altantak!”
Jag börjar fundera var detta skall sluta, herre gud, vi är inte ens 30 år. Vid 50-års ålder kommer vi sitta här och ha fyllt vinden, ladan och lillstugan till bredden. Han med sina tekniska manicker och jag med alla mina köksprylar. För jag är inte ett dugg bättre själv. Köket svämmar över av gamla glasburkar, plåtburkar från loppisar, glassmaskiner och elvispar.
Det är som om grejerna liksom lockar på mig, -Ta med mig hem, du behöver mig!!
 
Men eftersom jag skjuter detta problem på framtiden, vi har ju faktiskt över 20 år på oss att rensa och slänga så tänkte jag införskaffa lite nya muggar. Där bakom den hederliga, trygga kaffebryggaren gömde sig nämligen ett presentkort från Cervera.
-Hurra, 500 kronor att lägga på precis vad jag vill. Efter att ha kollat igenom sortimentet föll jag för dessa muggar från Rörstrand. Mon Amie– formgivna av Marianne Westman känns tidlösa och passar perfekt att dricka sommarens kaffe ur.
 
Ny kaffemaskin, nya muggar. Allt är precis som vanligt i det Niemi-Carlsson-Seidelska hemmet med andra ord.