En bästa vän

Det allra bästa han visste var när hela våran familj var sammlad, när jag och Sebastian, syster och hennes kille kom ut och hälsade på. Då var lyckan total. Hade mamma då innan berättat att vi skulle komma ut  gick han runt, väntade, tittade och letade tills alla var på plats, då kunde han lugnt lägga sig ned och njuta av att alla äntligen hade kommit hem.
 Som alla hundar älskade han promenader och när man går på promenad, då kan man hitta pinnar! Eller pinnar och pinnar, ibland kunde han komma släpandes med pinnar som var så grova att han knapt nådde runt dem, eller långa, långa grenar som han alltid lyckades slå en i knävecken med när han kom springandes.  På senaste tiden har han haft fullt upp med att uppfostra mamma och pappas lilla kattunge, vid första anblick kunde man tro att de var riktiga rivaler, men de var trotts allt riktigt goda vänner och jag tror att den lilla katten, precis som vi kommer att sakna honom oerhört mycket.