Ja ni, detta är nostalgi. Man kastas omedelbart tillbaka i tiden och utan att man riktigt förstår hur det går till, så är man 10 år igen. Man sitter på kökssoffan hemma hos mormor och morfar och kivas med lillasyster. Det ständiga bråket; vem ska sitta längst ut på soffan. Varför vi nu la ner en sådan oerhörd energi på detta bråk har jag ingen aning om. Men det var samma visa varje gång.
På det stora köksbordet finns kokt potatis, mormors hemgjorda lingonsylt och massor av härliga pannbiffar.
Jag vet inte hur hon gör det, själv har jag försökt så många gånger att få till dom där pannbiffarna, men jag blir lika besviken varje gång.
På det stora köksbordet finns kokt potatis, mormors hemgjorda lingonsylt och massor av härliga pannbiffar.
Jag vet inte hur hon gör det, själv har jag försökt så många gånger att få till dom där pannbiffarna, men jag blir lika besviken varje gång.
Igår när jag besökte lilla mormor stod det en full stekpanna med dessa små, ojämna biffar som egentligen inte ser så mycket ut för världen (skenet bedrar!). Och vet ni vad, dom var till mig, allihopa!
Lyckan är total (jag begär inte mycket, ge mig ett par pannbiffar och jag skriver lyriska blogginlägg om det!). Inte nog med att de är underbara när de är precis nygjorda, de är nästan ännu godare lite senare då de svalnat och man kan lägga som på en hård knäckebrödssmörgås.
Har du någon maträtt som i ett kick kastar dig tillbaka till barndommen?
Bild: Linnéas Skafferi
gottgottigottgott
Ja mormors stuvade makaroner är det ingen som kan göra lika goda. Tänk vilka starka matminnen man har.
Det är samma med mormors pannbiff. Och såsen till det. Mamma har försökt många gången tillsammans med mormor att mormor säger hur hon ska göra men det går inte.. Mormor är bäst 🙂
Det är konstigt att det är mormors mat man minns mest… Själv kan jag drömma mig tillbaka till älgsteken med en helt FANTASTISK sås som brukade serveras ibland när det vankades söndagsmiddag! Mormors sås – den skulle jag kunnat äta med sked…
Mormors omelett med svampstuvning. Och hennes köttbullar. Och hennes rödspätta som hon gjorde i en krämig god sås. Åh vad jag saknar dig mormor!
Mysigt med minnen!
Fick väggordet igår, jättefint, men har inte hunnit sätt upp det ännu. Tack igen!
pannbiffar är så sjukt unika, haha 🙂
Jag har turen att mamma har fått denna underbara jag-kan-göra-pannbiffar genen ifrån mormor.
min pappa har alltid varit bra på att göra tunna och inte brända pannkakor. för det är så jag vill ha dem. och varje gång han gör dem till mig kan jag inte annat än le och äta tills jag nästan spricker. ^^
Stekt falukorv med kokt potatis och stuvade morötter är mitt starkaste matminne från barndomen jo förresten dillkött också!! mmm mamma är världens bästa kock!
När du säger det så.. Hos mormor åt man, eller rättare sagt äter man sig så fruktansvärt mätt på mat. Sen kläcker hon ur sig att det finns efterrätt i form av oftast paj av något slag.. Men men, det går ner det med.
Gammelfarmors köttbullar va bara för goda! Tyvärr kommer jag aldrig få äta dessa igen, men minnet lever kvar! Och jag försöker varje gång efterlikna dessa, men det vill inte lyckas riktigt än, men snart så!
Pommes och korv. För det finns ju ingen vuxen människa som äter den kombinationen, hoppas jag. Det hände jätteofta att man blev serverad det på kalas.
Farmors mat, gjorde en alltid lycklig. =) Finns inget som är så gott.
Tack för en otroligt inspirerande blogg! Läser den dagligen!