Vem är Linnéa!?

God morgon alla fina läsare! Det har drällt in en hel drös nya besökare här på Linnéas Skafferi den senaste tiden så jag tänkte det kanske vore på sin plats med en liten närmare presentation.
Mitt namn är ju inte helt otippat Linnéa 🙂 Jag är 28 år och lever ihop med min sambo Sebastian, våra två pojkar Axel 4 1/2 år och Isac 1 1/2 år. Och så klart vår labrador Charlston som vid den aktningsvärda åldern av snart 7 år, tar småbarnslivet med en klackspark och när allt här hemma blir lite körigt, bara går och lägger sig och somnar i ett hörn.

Livet lever vi i ett stort rött hus med vita knutar (som är i hysteriskt stort behov av att bytas ut, knutarna alltså..) på landet utanför en stad som heter Sala. Många av er har säkert passerat genom Sala på vägg upp mot Dalarna och fjällen. Runt vårt älskade hus har vi på tok för mycket trädgård som jag år för år försöker tämja och få till något av. Sedan vi flyttade hit för snart 7 år sedan har vi grävt upp stora delar av trädgården alla somrar utom en! Men i år får trädgårdsprojekten bli att så igen efter förra årets uppgrävning.
Jag delar inte bara livet med Sebastian, utan vi delar även arbete. Han driver ett företag som heter Dekalbolaget, där även jag arbetar. Dels med lite kontorsgöra (det är himla bra för kreativiteten att göra tråkpappersgöra ibland måste jag säga!!), lite där jag behövs, i butiken eller i produktion. Men jag gör ju även min egen grej. Mitt Linnéas Skafferi.
 

Dom här två alltså. Så totalt olika varandra till sättet. Axel är väldigt känslig och har lätt till gråten, men blir sällan arg. Världens största hjärta har den här killen. När han fyllde fyra önskade han sig pengar att ge till dom i andra länder som inga pengar hade så dom kunde köpa mat. Tillsammans med Hungerprojektet samlade vi in pengar som dom i sin tur skänkte till ett projekt. Han har hjärnan på skaft och kan både läsa och skriva och jobbar för fullt med att lära sig räkna.
Isac virvlade in i våra liv och vände upp och ner på allt över en eftermiddag. När gud skapade ilska, då måste han ha tänkt på Isac. Ibland undrar man hur mycket humör som kan finnas i en sådan liten kropp. Men när ilskan rinner av, vilket den gör ganska lätt om man avleder lite fint, då får man träffa världens goaste och mysigaste lilla pojke. Som gärna kommer och klappar en på kinden och har en miljon slängpussar att dela ut till alla i hans närhet.
Men det finaste är att dom har varandra i vått och torrt, mina pojkar.

Jag älskar att träna och försöker klämma in det så ofta jag kan. På måndagar kör jag PoleDance, världens roligaste träningsform, har du inte testat? Gör det!! För er som bor i Sala eller Västerås kan jag verkligen rekommendera Sweet Life. Himla duktiga instruktörer!
Men annars försöker jag ta mig till gymmet eller träna hemma så ofta jag kan. Även om jag nu varit sjuk till och från i en månad typ.
Min senaste utmaning är det här med löpträning/intervaller och att försöka förstå mig på det här med yoga. Det går faktiskt framåt med båda 🙂
 
Men själva Linnéas Skafferi då?
Jo, för drygt nio år sedan startade jag bloggen för att ha ett bra ställe att samla alla recept. Vi måste komma ihåg att det här var innan iPhonens tid och Instagrams intåg i vår vardag och alla blev fotografer över en natt. Det var alltså matbilder tagna i dålig belysning och med inbygd blixt i kompaktkameran.
Men som det brukar gå så utvecklas man. Och Sebastian fick helt nytt intresse i att hjälpa mig att fotografera maten till bloggen. Tiden rullade på och i takt med att bilderna blev bättre blev också läsarna flera. Och efter ett tag började jobben rulla in. Till Aftonbladets matsida Tasteline gjorde jag ett helt gäng böcker, jobb åt olika mattidningar och sidor på nätet,  min egna bok Gott att ge bort gavs ut på Bonnier Fakta, samma vecka som Axel föddes. Efter det tog jag lite ledig från allt. Och passade på att jobba med lite annat. Och sen kom Isac till världen. Men nu har jag full fart på allt igen och det är såå kul!
Nu fotograferar jag all mat och tar alla bilder själv, vilket är så himla kul! Nästan så att den biten att styla och ta själva bilden är roligare än att stå i köket. Men bara nästan.
Jag skapar alltså recepten själv, stylar och fotograferar. Ett väldigt roligt arbete!!
I hösten 2015 fick jag frågan om att flytta bloggen hit till Loppi, så i december gick flyttlasset vilket jag inte ångrat en sekund! En otroligt fin plattform att vara på med massor av fina bloggare och personer bakom själva företaget. Tack för att jag får vara en del av er 🙂
 
Det var lite (eller väldigt mycket) om mig. Har ni fler frågor eller funderingar är det bara att ni kommenterar till det här inlägget. Så lovar jag att svara 🙂
Ni vet väl att ni kan följa mig både på Instagram och Facebook också?
Ha en fin fredag nu vänner!