Alltså vilket dygn! Som jag skrev på Instagram i morse blev det en nattlig tur till Strömsholms djursjukhus igår.
Allt började då vi bytte foder till vår Charlston. Vilket han klarade ganska illa. Han har spytt, varit dålig i magen och mått allmänt dålig. Så vi slutade med det nya fodret och han verkade bli piggare (han slutade spy men har varit rätt dålig i magen). Tills igår kväll när vi kom hem och han inte kunde resa sig upp. Bakbenen bar inte alls och han hade över 39°C i temp. Så efter lite avvaktande och kontakt med djursjukhuset åkte vi tillsist in.
Dom konstaterade direkt att han skulle behöva stanna över natten. För prover och undersökningar. Jag lämnade vår älskade Challe där med en stor klump i magen och en ganska dålig känsla. Att samtalet vi skulle få idag inte skulle vara speciellt bra.
Så ringde telefonen, efter en evighetslång väntan. Han har antagligen fått någon kraftig och elak magsjuka via det nya fodret. Som satt sig på lederna och gett honom hemska smärtor. Så nu väntar ett par dygns fortsatt smärtlindring och försök i att få magen i ordning på Strömsholm.
Blir han inte bättre på några dagar här är det antagligen något annat som ligger bakom, men vi har sagt nej till fortsatta prover och undersökningar. Vi vet att Charlston är en gammal hund, han fyllde nyss 10 år. Och hur mycket jag än vill att han alltid ska finnas kvar hos oss, måste vi ändå vara realistiska och tänka på honom först. Men jag hoppas, hoppas, hoppas verkligen de ringer imorgon och säger att han är piggare. Idag hade tempen gått ner till det normala och han hade svarat bra på smärtlindringen och rest sig själv på förmiddagen.
Så idag har jag varit trött. Trött pga på tok för lite sömn. Trött av all oro. Och trött för att jag tagit ut sorgen i förhand. Nu hoppas vi att få hem vår 5:e familjemedlem inom en snar framtid igen.
Sen gör det här vädret inte saken bättre. Så fruktansvärt kallt! Idag blev det en variant på den här currygrytan, fast med kyckling till middag. Inte precis sommarmat kanske. Men vi alla ville äta något värmande ikväll. Efter middagen tog jag på mig raggsocker, tände massa ljus, gjorde lite kvällsfika och kröp upp i soffan hela familjen och slog på en film. Jag hade tänkt åka in och träna, men ikväll behöver jag bara sova känner jag. I morgon är en annan, förhoppningsvis bättre dag.
Tittade igenom lite gamla bilder på Challe. Alltså hur söt får man vara? Här hade han precis flyttat hem till oss. 8 veckor och helt bedårande. Vi pratar en del om hur det ska bli den dagen vi inte har Charlson hos oss längre. Jag är uppvuxen med hund och just nu arbetar jag de flesta av veckans dagar hemifrån. Så visst skulle det fungera att skaffa en valp igen. Men samtidigt är det massor av jobb.
Men ett liv utan hund, det känns otroligt främmande!
Älskade hund
Stor varm styrkekram till Er ❤️ Jag hoppas verkligen att han blir piggare och mår bättre så att Ni kan få hem honom snart.
Hoppas han kryar på sig! Kram ❤️
Åh vad jag lider med dig <3. Det är så hemskt när våra älsklingar blir dåliga och/eller gamla. Den 2 maj förlorade jag min första egna hund Tyson och det var fruktansvärt. Tack och lov fick jag många fina år med honom och jag har två hundar till som har hjälpt mig i sorgen. Jag kan inte föreställa mig livet utan hund och jag kommer aldrig mer vara utan fyrbenta familjemedlemmar.
Jag håller verkligen tummarna för att du får hem din älskling igen och att ni får mer tid tillsammans <3
Fina Charlston! 💕 Minns alla gånger han farit ut genom häcken då vi gick förbi! 😂 Hugo börjar också bli gammal, 9 år, och är inte helt pigg. Håller tummarna att vi får behålla våra killar ett tag till. ❤️ Hälsningar Emma (fd granne)
Håller tummarna att allt går bra. Har en labrador här hemma som är 14 år.
Svårt sånt här.
Hoppas att ni har långt kvar, men några tankar om sånt här . . .
Vi får ha dom nästan lika länge som våra barn, och även om det inte är samma sak, så känns dom väldigt nära. Barnen flyger iväg till nåt universitet någonstans, och man hoppas att dom tittar förbi ibland. Hundarna till nån sorts hundhimmel där dom förhoppningsvis har det bra. Oavsett vilket, så blir det ett stort hål i vår tillvaro. Tror man måste låta allt sjunka in ett tag, ett ganska långt tag, innan man kan gå vidare.
Vår Sophie var nästan 14 i början av sommaren 2018 när vi kände att hennes kropp inte länge klarade det och en riktigt varm sommar var på väg. Vi tänker på henne varje dag, men har fortfarande inte bestämt oss för en ny hund. Den kommer, men det tar nog lite mer tid . . .
Det blir inte som man tänkt sig, men ibland kan det bli ganska bra ändå . . .
Lycka till
/J
Håller tummarna för att er älskade vän kryar på sig och får komma hem snart igen. <3
Hoppas det bättrar sig! Ja det blir verkligen ett tomrum utan hund när man är van att alltid ha sin trotjänare i närheten!
Det är så fruktansvärt när dom inte mår bra. Jag har kört gråtande från veterinär några gånger, det är så fruktansvärt att lämna dom där när dom mår dåligt och inte vet varför 😭 min tant är 13 år och pigg fortfarande som tur är, vill inte ens tänka på den dagen hon inte finns längre. Håller tummarna för er kille ❤