Idag tänkte jag slå ett slag för det helt vanliga vetebrödet. Mitt i all surdegshets kommer det helt klart i skymundan. För visst är det så, att det inte är mycket som slår ett perfekt bakat surdegsbröd! Riktigt hård skorpa, stora hål som mängder av smör fastnar i och den där karaktäristiska smaken som surdegsbröd har. Men jag kan i ärlighetens namn säga att jag inte är någon surdegsmänniska. Antagligen beror det på att det där glödande intresset för brödbak inte riktigt finns där. Jag vill höfta och chansa, tillsätta en skvätt hallonlikör och i smyg äta så mycket av smeten att jag nästan får ont i magen. Och så hatar jag att misslyckas, jag tar det ytterst personligt och skäms nästan. Och för att bli riktigt duktig när det kommer till brödbak gäller bara en sak. Att misslyckas, lära sig av sina misstag, diska ur degbunken och komma igen.
Men dom här hederliga frukostbullarna är det svårt att misslyckas med. Baka en stor omgång och frys in. Sen är det bara att tina dom i ugnen på morgonen och utan större ansträngning har du ett i princip nybakat bröd att bjuda på!
Frukostbröd, cirka 30 stycken:
50 g jäst
5 dl vatten
1 dl olja
2 tsk salt
1 msk strösocker
cirka 12 dl vetemjöl
Smula ner jästen i en bunke, slå över vatten och olja (vill du att brödet skall jäsa snabbare kan du värma vattnet till fingervarmt). Låt jästen lösas upp i degvätskan. Blanda socker och salt med hälften av mjölet och tillsätt det, lite i taget. Arbeta sedan in resten av mjölet tills du har en smidig deg.
Låt jäsa till dubbel storlek under bakduk.
Tag upp degen på mjölat bakbord och arbeta snabbt igenom den, tillsätt mer mjöl om degen känns för kladdig. Dela degen i cirka 30 bitar och rulla till runda bollar. Låt jäsa under bakduk i cirka 60 minuter. Pensla med uppvispat ägg och strö över dina favoritfrön. Grädda i 220 grader i cirka 20 minuter eller tills de fått fin färg. Låt svalna och packa sedan in dem i plastpåsar och frys in.
Tina sedan bröden på 75 grader i ugnen till de är helt genomvarma.
Burkar du baka matbröd? Och blir det med eller utan surdeg?
Bild: Sebastian Niemi-Carlsson