Så länge

 

Jag som nästan, nästan tyckte det luktade vår ute. Men så kom snön. Inga mängder men tillräckligt för att kasta mig tillbaka rätt in i verkligheten, det är ju faktiskt bara januari. Våren är inte här än på länge.
Jag vill ju kunna gå ut i trädgården och bara knipsa av lite färsk persilja eller oregano och toppa maten med. Men tills dess får man göra vad man kan med det man har.

Hur många gånger har man inte köpt dessa små krukor med färska örter, varje gång blir man så där hutlöst besviken då dom vissnat ner helt efter bara ett dygn eller två. Men man kan faktiskt få dom att överleva länge, länge. Har man tur lever dom ända tills i vår då du kan plantera ut dom i kryddträdgården eller i kruka.

Det finns ett par saker dessa krukor med örter vill ha, det allra viktigaste är vatten. Jag brukar alltid ställa örterna i en skål med vatten när jag köpt hem dom. Så de får stå och dra åt sig ordentligt, det brukar dom behöva. Sen kan man antingen vara riktigt duktig och plantera om dom i en större kruka. Eller så kan man ha upp lecakulor i botten på en kruka, ta bort den lilla plastkrukan och ställa ner örten. Det hjälper till att hålla jorden fuktig. För planterar man inte om dom måste man komma ihåg att vattna i princip varenda dag. Men det är det värt för att få ha lite färska örter inne året om.
Den här gången provar jag att sätta ner örterna i nätta små glasskålar, jag tänkte att alltid se till att det finns lite, lite vatten i skålen. Kanske funkar det, kanske inte.

Kom också ihåg att skydda dina örter mot kyla när du tar hem dom från affären!

Bild: Linnéa Seidel

1
Kommentera

Skorpor av torra bullar

Något jag inte hunnit med sedan Axel kom till världen är att baka bullar. Det kan ju tyckas att som mammaledig är hembakta bullar det minsta man hinner med att fixa under en dag. När jag var höggravid fyllde jag frysen till brädden med kanelbullar, men eftersom vi fick en hel del besök den där första tiden när Axel var nyfödd tog de ganska snabbt slut. Och efter det har det varken funnits ork eller lust till något bullbak.

Men nu känner jag att det är hög tid att baka lite bullar. Att få en stund i köket, jag och en bunke med jäsande deg. Det vore något för en trött mammahjärna det!
Bullarna, dom brukar jag förpacka i påsar och till Sebastians stora förtret frysa in omgående. När man sedan får gäster är det bara att tina dom på låg värme i ugnen, då blir dom som nybakade (sen luktar det i hela huset som om man precis har bakat, det gör ju inte saken sämre!).
Får du mot all förmodan en bulle eller två över som råkat bli lite torra, ja då tycker jag att du gör skorpor av dom!

Bullskorpor på torra kanel eller vaniljbullar:

Sätt ugnen på 150 grader. Skär dina bullar i bitar och lägg dem på en plåt med bakplåtspapper. Pensla bullarna med smält smör och låt torka i ugnen i cirka 25 minuter. Låt svalna helt. Perfekt att doppa i kaffet en gråmulen dag i januari!

Har du något bra tips på hur man kan ta till vara på maträtter/kakor och ge dom ett nytt liv?

Bild: Katja Kristoferson

2
Kommentera

Majssoppa

 

Soppa är en klar favorit hos mig, tyvärr delar inte min kära Sebastian samma kärlek till denna perfekta rätt. Han tycker inte att det är mat nog utan vill ha något mer matigt till. Som pannkaka eller massor med smörgås. Så för att få äta soppa här hemma brukar jag muta med det ena eller andra, beroende på hur mycket ork jag har. Igår när vi var hemma båda två gjorde jag majssoppa till lunch. Det är en av mina favoriter och den fanns att läsa om på de flesta matbloggar för ett par år sedan. Självklart har jag gjort precis som jag brukar, nämligen gjort om receptet en hel del, anpassat det till vad som fanns hemma igår.
Gårdagens muta var stekta/grillade smörgåsar och när jag står där och steker på smörgåsarna kommer Sebastian in i köket och kollar ner i stekpannan.
-Ingen öl?
Och för många av er kan den kommentaren verka ganska så konstig, öl i stekpannan när man gör varma smörgåsar?! Japp, allt är den där Fredrik Backmans fel. Han och hans ”förätarmat”, alltså mat man äter innan man ska bort på middag. Eftersom risken finns att man blir bjuden på sånt som fisk och det vet ju varenda människa att man inte blir mätt av. Fredriks lite speciella inställning till mat och hur den skall tillredas har satt stora spår i Sebastians syn på mat. När han lassat på en extra stor klick majonnäs eller dressing ler han och säger:
-Som Fredrik Backman skulle ha gjort!
Men det var måndag och vår son var magsjuk. Det blev inga ölstekta smörgåsar till lunch.

 

Majssoppan då, ja den är superenkel att tillreda och passar stora som små tack vare att den smakar lite som tacos. Är ni bara vuxna som ska äta så föreslår jag att krydda på med lite mer chili, den blir extra god när den har lite hetta tycker jag!

Majssoppa, cirka 4 port:

400 g majs (konserverad eller fryst)
1 gul lök
1 msk tacokrydda
salt & svartpeppar
ev chili
6 dl grönsaksbuljong
1 röd paprika
creme fraiche

Hacka löken och fräs den tillsammans med majsen i en klick smör tills löken mjuknat. Pudra över kryddorna och slå sedan över buljongen, låt koka upp och koka cirka 5 minuter. Tag av från plattan och mixa soppan slät med en mixerstav. Finhacka paprikan och ha i den. Toppa varje skål med en klick creme fraiche.

Bild: Sebastian Niemi-Carlsson

0
Kommentera

En längtan


Här har inte mycket hänt sen sist. Den älskade lilla sonen drog på sig en rejäl förkylning under veckan och igår övergick den i en alla tiders magsjuka. Och alla ni som har haft småbarn vet nog hur det är att ha en 6 månaders bebis som inte är på topp. Jag har inte fått något gjort på hela veckan, ja förutom att tvätta alla nerspydda kläder då.. Så köksverksamheten, den har varit låg.
Däremot har jag hunnit med att tänka på den stundande sommaren och planerna på min köksträdgård. Jag har redan kommit en bra bit i utformningen, även om vi under våren kommer att få gräva upp halva trädgården då vår gräsmatta mer liknar en puckelpist just nu än något annat.
Köksträdgården kommer att byggas upp på en grusad bädd där jag placerar ut pallkragar. Det skall vara så lättskött som möjligt, för att rensa ogräs hör utan tvekan till de tråkigare sakerna att göra här i livet!
För två år sedan var jag superduktig och försådde en hel massa saker. Sen jobbade jag lite mycket ett par dagar där när vårsolen var sådär olidligt stark och alla mina ansträngningar var förgäves. Allt som grott och var så fullt av liv var stendött.  I år tänkte jag faktiskt satsa på sådant som jag kan pilla ner direkt i jorden. Jag inser att jag har en betydligt större chans att lyckas med mitt egna ”från jord till bord” då. Och för att inte behöva stå utan sådant som t ex tomater tänker jag köpa ett par plantor av en lokal odlare som alltid får fram så fina exemplar.
Exakt vad som åker ner i jorden har jag inte riktigt bestämt än, jag ska nog kolla igenom lite bloggar och trädgårdstidningar innan jag bestämt mig helt. Om det kan vara av intresse kan jag kanske föreviga uppbyggnaden av den lilla köksträdgården och berätta om det här?
Brukar du odla egna grönsaker och örter? Och har du några sorter du inte kan vara utan?

1
Kommentera

Cheesecake-kladdkaka

 

Sen jag startade bloggen har det passerat en hel massa recept här på Linnéas skafferi. Vissa har bara blivit gjorda en gång, även om det smakade bra så var det antagligen ingen aha-upplevelse. Andra recept har gjorts om och om igen, skrivits ner och förts vidare. Ananaspajen är ett klockrent exempel. Jag vet inte hur många gånger jag gjort just den pajen och hittills har jag inte tröttnat på den.
Kladdkakan är en annan sån där uppskattad kaka att bjuda på. Jag menar, har du någonsin hört en person säga:
-Nej tack, jag gillar inte kladdkaka.
Tror inte det va!

Receptet jag tänker bjuda på er ikväll hade jag faktiskt glömt bort. Den här kladdkakan är ju hur god som helst, det är en blandning mellan cheesecake och kaddkaka och funkar perfekt att göra i långpanna och sedan skära i kladdiga rutor.
Tyvärr kan jag inte alls ta åt mig äran för receptet, för precis som det är med riktigt bra recept har jag fått det av en vän, som i sin tur också hade fått det av någon. Men eftersom jag inte vet varifrån receptet härstammar från början kallar jag den helt enkelt för Björns kladdkaka. Eftersom det var just min vän Björn jag fick den ifrån.

 

Björns cheesecake-kladdkaka:

150 g smör
2 ägg
3 dl strösocker
1 tsk vaniljsocker
1 tsk bakpulver
1 1/2 dl vetemjöl
4 msk kakao

fyllning:

2 ägg
saften från 1 lime
1 tsk vaniljsocker
3/4 dl strösocker
400 g philadelphiaost

Smält smöret och låt det svalna. Vispa ägg och socker, vänd i vaniljsocker, bakpulver, vetemjöl och kakao. Blanda i det smälta smöret och rör till en jämn smet. Smörj och bröa en springform och häll i smeten. Grädda i 175 grader i 15 minuter. Gör undertiden fyllningen.
Blanda ägg, limesaft, vaniljsocker och strösocker. Ha i philadelphiaosten och rör slätt. Tag ut springformen och ha i ostfyllningen. Grädda ytterligare 20-30 minuter, känn med en sticka i mitten av kakan, den skall fortfarande vara kladdig.
Servera gärna bär till kladdkakan.

 

Har du något favoritrecept som du gör om och om igen?

Bild: Katja Kristoferson

0
Kommentera